En bild av Oppenheimer

"We knew the world would not be the same. A few people laughed, a few people cried, most people were silent. I remembered the line from the Hindu scripture, the Bhagavad-Gita. Vishnu is trying to persuade the Prince that he should do his duty and to impress him takes on his multi-armed form and says, "Now, I am become Death, the destroyer of worlds." I suppose we all thought that one way or another." - J. Robert Oppenheimer

      

   Oppenheimer skapade atombomben, eller tillsammans med hundratals forskare gjorde han, och ja, indirekt är han ansvarig för både Nagasaki och Hiroshima dåden – och vartenda av dessa människor som dog där och alla missfall som varje japan-bo har drabbats av tack vare den radioaktiva spridningen.

    Och genom samma resonemang är Franklin D. Roosevelt ansvarig för att han skrev sin  namntäckningen på pappret som startade Manhattanprojektet; den gruppen som under ledning av Oppenheimer skapade bomben, av ren order. Där efter kan man skylla på Albert Einstein och Leó Szilárd genom sitt brev till presidenten som varnade honom för just sådana vapen

   ”[…]this new phenomenon would also lead to the construction of bombs, and it is conceivable — though much less certain — that extremely powerful bombs of a new type may thus be constructed. A single bomb of this type, carried by boat and exploded in a port, might very well destroy the whole port together with some of the surrounding territory. However, such bombs might very well prove to be too heavy for transportation by air.”

 Som för övrigt aldrig hade skrivits om det inte hade varit för andra världskriget – eller för den delen om Norge och deras Uranium-utvinningsvärk aldrig hade funnits, hade inte Hitler kanske hittat intresse för atomvapen.

Enola Gay - flygplanet som höll Hiroshima-bomben

    Man kan skylla idéerna bakom länderna som uppfostrade personerna som drev vidare detta projektet med – man kan gå back till amerikanska frihetskriget och säga att alla människor dödade i händer av amerikanska soldater och deras order är – och utan tvekan bara är – amerikanska fadrarnas fel.

   Om det inte vore för det sjuåriga kriget mellan Stor Britannien och Frankrike hade de kanske haft pengarna kvar att finansiera och klara av protesterna från kolonierna – och då, kanske å kanske, hade USA aldrig fått chansen att bli självständig.

    Hade vissa kungar aldrig födds in i olyckliga monarkier, al á Ludvig, hade krig kanske aldrig urartat mellan två enorma länder.

     Å andra sidan, om atombomben aldrig hade exploderat, så kanske japan aldrig hade gett upp: kriget hade kunnat ta död på ännu mer människor – pressen med atombomben kanske aldrig heller hade nått Hitler och då hade tredjeriket stått än idag.

   Vems fel är det egentligen? Personerna som armerade bomben på Enola Gay, eller han som släppte den över Japan – det brukades till och med sägas att piloten tog sitt liv efter att ha landad planet i amerikanska territorium: sanningen, sades det, var alldeles för mycket. För att citera Vishnu. Eller skulle man påstå att det är tillverkarna; mannen som gav order eller han som födde personen bakom?

   Mitt huvudfråga är: vad är egentligen konsekvenser? Man kan klyva allt i mindre delar, och om man kan det, vems handlingar spelar egentligen roll och när kan man avsätta sig själv från dessa ansvar? Om mina barn massmördar hundratals tusen, är det mitt ansvar; eller om jag hjälper till att utforma en teori som ansvarar för en ny ideologi som någon använder för att kontrollera en tyranförstörd nation, är det då jag som ansvarar för allas död?