Azrael och döden

En dag kommer vi att dö; men det vet vi inte om än. Vi kan inte förstå, på samma sätt som ett djur inte kan förstå att den förstår, att den en dag med kommer att upphöra att existera den med. Vår syn på döden är därför delad i två: den himmelska vackra skönheten där vi antagligen brinner i eld eller mjuknar bland moln – eller den andra där vi påstår att själen inte existerar och att vi förstår döden. Det är två idéer som i helt kontrast med varandra; där den enda har sin styrka, hittar den andra sin svaghet och vice versa. Vi har tankarna om att stänga sina ögon och hamna i ett slags vakuum, där allting är svart eller vitt, ett blankt kanvas vi själva nämner som det ”ingentinget ” vi kallar döden, men blir begränsade av vår fantasi. Jag tror idéen om himmeln ursprungar härifrån: det är väldigt svårt, om inte omöjligt, att försöka tänka sig att inte finnas – speciellt när vi värdesätter vårt egna medvetande så högt. Tänk er nu, försök att förstå er på innebörden att inte existera: svårt? Ni kanske tror att ni har klurat ut det, men jag kan lova er att så länge ni andas, så har ni inte.

Det är inte lätt att gissa sig till detta, då vi inte alls kan tänka oss det i vår relativt primitiva hjärna: så vad gör man?

Tänk tillbaka till när du föreställde dig döden några meningar sedan: det som kom fram istället för det totalt icke-existensiella tillståndet, är precis vad som kom fram när dåtidens teister skrev ihop de heliga böckerna. Vi kan kalla det en placeholder. Så länge döden är gömd från oss, så måste vi hitta ett ställe att placerade vårt medvetande på; som på en stapel ovanför ett område, då vi har förmågan att observera och titta runt. Den rädslan att inte finnas är ibland så extrem att vi omöjligt kan vilja förstå innebörden av döden – så vi hittar på en.Vi får himmel och helvete – vårt medvetande, som är det heligaste av alla djur, placerat på ett ställe (en hög stapel) där den inte kan bli skadad eller förstörd.

"Remember friend, as you pass by.
As you are now, so once was I
As I am now, you soon shall be.
So, prepare for death, and follow me."

Vi har döden personifierad, som en karaktär: kall, monoton och ondsinnig – men egentligen en gyllene person i letandet av de så kallade själarna: han är bland de första och har nästan alltid haft liknande drag genom tiderna. Jag föreställer mig döden som något som gillar att smyga sig på en: när man minst anar det, men även samtidigt vet om det, så slår den till. Men ibland, vid sällsynta tillfällen hittar man människor med en speciell blick i ögonen. De är oftast de äldre, sjuka, som inte är som vi, men en gång har varit: de går med ryggarna böjda och med rynkiga ansikten, säkra på en enda sak: vi har accepterat det. För mig är döden dock bara en övergång – den svåraste av de alla – men fortfarande en övergång. Det är livet, det är skillnaden mellan livet och ingenting, och sen tomt. Vi kan se det som en dator. Vi sätter på datan, den lever: stänger vi av strömmen finns den inte mer – datorn stängs och är helt slut. Det är här den viktigaste skillnaden kommer eftersom vi aldrig någonsin kan startas om. Men om det vore möjligt att starta om en person, som en dator kan sättas på igen, så hade samma minnen och upplevelser som innan avstängningen, funnits. Bevisligen hade ingenting annat förändrats: inga nya upplevelser från ett liv efter detta. Vi kallar därför avstängningsknappen döden, men bara själva processen av att lyfta fingret och trycka på den: alltså själva trycket – varken det innan eller efter hade spelat någon roll.

Jag tror på att döden är tomhet, datorn som stängs av, och jag tror på att blicken vi får innan vi dör – den av accepterande – är den läskigaste känslan vi kan ha. Finns det något som skrämmer människan mer, så vill jag veta. Jag tror på den plötsliga döden; för i en värld där ingen förväntas att dö, så måste man bli överraskad ibland. Jag tror på ingenting och allt det samtidigt.

 

“His wings are gray and trailing, Azrael, Angel of Death, And yet the souls that Azrael brings across the dark and cold, look up beneath those folded wings, and find them lined with gold”