Del 3
Jag undrar hur lång tid det tar innan människan når en ny förändringspunkt. En andra renässans, som
Animatrix skaparna satte det: den tiden då människa och maskin blir ett, eller rättare sagt: då vår teknologi når en sådan punkt, en såkallad teknologisk singularitet, att maskin och människa hamnar i symbios. Ett sammanbete som sträcker sig bortom våra nuvarande teknologiska behov och sätter sig djupt i kroppen på oss.
Jag kom att tänka på det då jag tittade på Apples Iphone 4 video om design. Det slog mig att det Apple var ett företag som faktiskt nu satsar riktigt stort på att klippa bryggan mellan funktion och estetisk skönhet. Det har alltid varit så att framstående teknik har offrats sitt utseende för att verkligen få ut något av det, medan alla andra av våra skapelser alltid sett design som den viktigaste sidan.
Med Iphone verkar Apple ha ändrat detta, eller egentligen bara tagit det första steget, ett steg mot en större utveckling, men en utveckling ändå. När vi är äldre kommer denna utveckling förhoppningsvisst ha nått en bra bit – då design och funktion är synonym, kommer teknik ha nått en ny punkt. Vi kanske till och med är nära en liten mini revolution här. Teknikens århundrade har gått, vi utvecklar snabbare och bättre datorer som är hälften så stora som de förra var och vi gör det vartannat år. Design puttar in sig själv i ledet nu och vill vara med och leka, och för första gången låter vi den, enbart för att vi har kommit fram till att det faktiskt kanske kan fungera.
Detta är teknologikens första utveckling, i denna serie av artiklar angående vår framtid. I första delen ska vi prata om teknik och maskineri, i den andra blir det mer om människans utveckling och natur och tillslut i den tredje delen, med en värld utan människan.
Teknologi och design
Det börjar snart, övergången av natur till maskin. Ur maskin, människa; ur människa: maskin. Jag tror på att det kommer en tid då Internet är en så stor del av oss att vi inte kommer att kunna känna oss hela utan vår alter egon nära oss. Barn och ungdomar som sitter uppkopplade konstant och känner sig nakna utan sin profil. Vi kommer bli så hopplöst bundna av informationsåldern att vi inte kommer att vara oss själva utan den.
Föreställ er att alltid veta er position, eller att konstant kunna skriva ner en tanke ni har. Alltid veta allting om allt, uppleva en film direkt; eller till och med åt det extrema: föreställ er att kunna lära er språk, avancerad matematik och kvantfysik vid behov. (Föreställ er nu att detta tas bort ifrån er). Vi ser redan nu antydan av liknande saker; nästan alla som är aktiva internetanvändare vet vad det är. Vi ser det som profiler, signaturer och användarnamn, bilder och påhittade pseudonym: en del av oss som inte riktigt är vi, men ändå en väldigt personlig del av oss. Det är nu bara i fosterstadiet, men tänk er om vi låter utvecklingen fortsätta. Vi har plötsligt en personlighet som inte bara är fysisk, utan digital med. Flickan du ska ut med är inte längre enbart den hon är i baren, utan lika mycket samma som cyberbondage kvinnan som gillar piskor om kvällarna. Din chef är arg och sträng om dagarna, men när han kommer hem är han plötsligt en äventyrare som seglar upp för berg och kan karate. Gränserna är oändliga. Vi kommer att ha forskare/förskolelärare, politiker/städare – sociala skillnader som vi ser det idag kommer att upphöra – och ingenting kommer vara vad det är nu. I formen av chip i hjärna eller klockar på armen, vilket som, så kommer Internet inte att försvinna, utan vara där alltid, och väldigt mycket närmare. Jag tror detta är startskottet till teknikens andra pånyttfödelse. Fortsättningen, likt den första renässansen om sammansättningen av design och teknik, kommer inte vara lika liten. Utveckling behöver alltid ett startskott: alltså någon som vågar ta ett första steg, så att resten förstår att de måste springa
Nästa del av utveckling kommer att vara aningen mer radikal. Människa och maskin blir ett, efter att människan blir omnipotent – detta gör hon genom att sätta all källa till informationen (Internet) var den kan användas lättast: hjärnan. Vi blir ju inte allsmäktiga på riktigt, men ordet är vackert och fint att använda. Som en sidnot kan lägga till att tillräckligt fram i tiden kommer människans eget medvetande inte längre ha något med individualitet att göra: jag tror att sammanförning av information, teknik och människa kommer leda till ett kollektivt samvete. Ingen är en person, utan vi är bara en så pass avancerad civilisation att alla lever som ett. Det är dock för en annan artikel. I vilket fall som helst kommer vi förstå innebörden med att sätta ihop dessa två viktiga element. Ni kan föreställa er resten.
Vad innebär detta då?
När den första människan är där och är redo att ta det första digitala steget, så kommer en hel värld att titta på. Hundratals år senare kommer en ny person ta samma kliv, men denna gång flera gånger större: skillnaden mellan människa och maskin kommer en dag vara så liten att om vi hade frågat ett litet barn, så hade han inte vetat skillnaden mellan vad pappa och teveburk var. Information som information, maskin som människa. En och samma, barnet hade lämnats enbart förvirrad. Idag är detta otänkbart, men innan var det lika otänkbart att kunna ladda ner en film på under en kvart, ännu mindre förstå ens vad en film var. Precis som vi omöjligt kan förklara för någon från barocken att vi numera kan surfa Facebook genom små skärmar i våra fickor som reagerar på våra fingrar med hjälp av elektroniska känselsensorer, kan vi inte tro oss förstå vad en person från 2500-talet kommer att försöka trycka in i våra huvuden, eller ännu mindre förvänta oss att vi ska förstå.
Vad det hela innebär för oss är helt enkelt att vi en dag kommer att nå en parallell singularitet. Den teknologiska singulariteten är den tiden då maskin blir smartare än människa. Den parallella singulariteten, som jag myntar nu, kallar jag den naturliga singulariteten. Alltså den punkten då vi överträffar evolutionen. Jag tvivlar starkt på att vi orkar vänta på vår utveckling särskilt länge till. Den naturliga singulariteten följs därför kort efter den tekniska: människa överträffar Darwins läror, denna kunskap leder till att maskin överträffas oss: vi motverkar detta genom att sammansätta maskin och människa – en deus ex machina, och stoppar det hemska slutet.
 |
| Ett gudomligt gripande helt enkelt. Något omöjligt, som inträffar ändå. |
Nästa del kommer senare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar