Tro: något väldigt många placerar väldigt mycket tid på. Det går inte att förneka det; för även den största av ateistester har någon gång förundrats av skönheten av naturen, eller tittat på något avlägset - eller från väldigt nära håll - och undrat. Ibland skulle man gärna vilja kalla beundran synonym med ordet tro också, eftersom de båda rör på samma ställe i sinnet. Jag väljer att starta, vad som kommer att bli en relativt abnormal blogg, om historien jag själv tror på: var min egen filosofi och värderingar ligger på.

Jag kan börja med att introducera mig: ni och alla andra runt omkring kommer att känna mig som Huxley - min ålder är irrelvant, vart jag bor spelar ingen roll. Ingen som läser detta, om det så kommer att läsas, vet eller har någon aning om vem jag är; och så ska det stanna.

Det kommer vara svårt att se det jag skriver ur en ateistisk eller agnostisk synpunkt, och missförstå inte: jag är lika mycket tvivlare som alla andra otrogna. Jag vägrar att tro på den själviska Gud som nästan alla abrahamska religioner bygger på; deitet som är så pass narcissistiskt påverkat, en så kallad omniego, om man får hitta på ett eget uttryck: den allsmäktiga egoisten, som efter hur tiden går har hamnat i en sådan position att han ignorerar människans kallelser och böner, glömmer bort avsaknaden av godhet i majoriteten av världen - leker med regeln; ”en mans lycka är en annan mans lidande,” och låter de som förnekar honom brinna. Både tro och icke troende människor talar skitsnack - och därför är det viktigt att idag och alla andra dagar sätta sig själv utanför sådant. Det är dock svårt att inte vilja diskutera och argumentera emot religiösa människor - men det är en drift jag kämpar emot. I vilket fall som helst kommer religion, vetenskap och nyheter hitta sig fram här i denna bloggen. Recensioner av vardagliga saker, min tro, mitt hat och allting; tills vi får se hur pass många människor som vill och har ork att läsa det.