Tro på lögnerna - inte på oss

Jag tror inte på ödet, framtiden eller någon gud. Jag tror på orsak och verkan, och något som kallas perspektiv.

Perspektiv, för allting är som det är, då fakta har blivit presenterad; men fakta, likt allt annat, är lika subjektivt som allt vårt människoskapade abstrakta ting. Vi läs oss aldrig, men vi blir lärda: och genom att bli lärd, får vi reda på fakta; och fakta ger oss två saker – beslut och perspektiv. Vi har ett samhälle, en stad, som är baserad på denna princip av kaos. Varenda människa där ute har någon typ av makt, eftersom vi bor i den demokratiska tredjedelen av världen, och varje person med denna makt, har därför ett inflytande. Inflytandet kan vara allt från utlärande av fakta, till lärande av beslut: vi har byråkratisk makt, pressens och medians inflyttande – den politiska minoriteten av idioter och resten som kan rösta.

Vi går in i skolan med en känsla av lycka: vi kan välja att vilja lyckas och vi kan välja att inte bry oss – de som känner av jobblivets grepp runt kulorna redan vid den åldern, väljer att lyckas i skolan. Och med pungen i behåll, tar de sina första kliv ut i arbetslivet. Rädslan att misslyckas har drivit dem, och när de äntligen är framme har en sak slagit dem hårt som sten: ”Vi har bara lyckats, för rädslan vi hade för att tappa bort oss själva, ledde oss vårt behov av att ljuga; att skriva inget annan än vad de som ledde ville höra, att göra inget mer än att betjäna deras behov.” Denna kunskap är värdefull: att veta om att sitt skitsnack är skitsnack har äntligen en betydelse – numera vet de att vad som ligger framför de, att den ända vägen till framgång, är att snacka sig fram.

Those who are too smart to engage in politics are punished 

by being governed by those who are dumber.

  ~Plato

Alla i detta samhälle bygger på den principen: byråkrati, politik; allt handlar om att berätta för alla andra vad det är de vill höra – det är ju knappast ärlighet eller sanning som står på spel när rösterna räknas. Alla som leder och har makt på ett sätt i Sverige, eller rättare sagt de med mer makt än alla andra, är de som lyckats i livet. De ungarna som valde att inte blunda för greppet som skulle kastrera dem, och gjorde allt för att få bort fästet: de som tillslut insåg att skitsnacket de använde för att få handen loss, var samma skitsnack som kommer få de att fortsätta fram – är de som numera förbereder nästa grepp, med hårdare tag och bättre säkerhet, bara för att uppfostra nästa generation av skitsnackande politiska rövhål, och göra det lika bra som förra. Vi uppfostrar personer som oss själva, och bygger därför upp ett gigantiskt system av lögner.

Fakta som vi skapar, utan konspirationsteorier och maktspel: ingen illuminati, ingen hemlig frimurarorder, ingen organisation som styr bakom skynket: bara ett maktspel som autonomt har gått fel – en sak som ledde till det andra, som slutit oss i en kapsel av idioti, och föder sig större och större för varje minut.  Fakta är med skapandet av informationsåldern subjektivt: och det vi lär oss är vad andra har lärt sig, av andra, som lärt sig före dem, då ingen mer minns vart och varför det vi kan stämmer, men antar att det gör – för fakta är alltid fakta. Perspektiv har det blivit nu: perspektiv för varenda person: ingen vet mer än den andra; ingen betyder mer eller kan mer fakta: det är bara på olika nivåer av perspektiv.

Sammanfattningen

Vi är alla lögnare: vi är det för att det sorgligt nog har det blivit det enda sättet att överleva här i det kapitalistiska Sverige. Vi är alla dock lögnare utan ledarskap: oorganiserade och fria – och vi ha per resultat skapat en naturlig hierarki av bluffare. Vi har inget annat sätt att överleva här på: annars kommer vi inte att nå framgång - och tyvärr vill de flesta nå framgång.

Välkommen till Sverige kära vandrare, har du sett Malmö, har du sett resten av världen.